Fastan går bra. Jag är svag men försöker träna så mycket som möjligt. Tar det lugnt, men gör. 1 timmes promenad imorse. 40 minuters promenad runt sju ikväll. Och 0 kcal. Vatten. Och en kopp rött kalorifritt te.

Jag inte sova. Min stirriga, men ändå så utmattade kropp håller mig vaken. Min äckliga feta kropp letar efter mat. Min feta äckliga kropp väcker mig mitt i natten ihopp om att få äta. Ska den få det!? NEJ!

- "Show your body who's the boss! "

Hugs to you, ED's.

Anaprincess: Man skulle kanske kunna tro det, pga mitt underviktiga bmi. Men nooope, allt jag har på kroppen är fett. Ingenting annars. Så nej, tyvärr, jag är inte smal, utan fet.

 Är på stenhård fasta nu, ett svart streck på handleden för varje dag.

Frukost: Två glas vatten

Lunch: Ett glas vatten + 2 värktabletter

Klockan tre: En kopp rött te.

= 0 kcal. 

Sjuk, feber och skitet. Orkar inte. Kan inte motionera. Fan, jävla fetto. Går ner i vikt i alla fall, och det går undan. Jag visste att det skulle löna sig att sluta gå dagvården. Jag visste det, och jag hatar alla som jobbar där. Speciellt min förrädiska behandlare. Hon som gjorde mig tjock. Hon som njöt av det och sa "bra jobbat" efter varje vägning. Jag ska fan visa henne.

Jag ska bli smal.

Vikt: 49.6

BMI: 16.6 

Jag sitter ensam i soffan. Jag har så lite energi att det inte finns. Skakar, fryser och kan knappt hålla upp mitt huvud. Sova? Nej, det går bara inte. Det har jag försökt göra de senaste tre timmarna. Legat och knipit igen ögona, druckit varmt vatten (utan några tillsatser, alltså 0 kcal), försökt läsa, ingen koncentrationsförmåga. Och fortfarande är jag fet. Tjock, ful och svag.

Längd: 172 cm

Vikt: 50.3 kg

BMI: 16.9

Skjut mig i huvudet. I deserve it.

Make me skinny, make me thin.

Please?

Jag känner mig så uppgiven. Igår drack jag och några vänner typ alkohol för säkert flera miljoner kalorier. Gick till klubbar, krogar, efterfest efter efterfest. Kunde knappt gå och allt var så pinsamt. Jag brukar dricka mycket kontrollerat och sådär, men nu hade jag inte blivit full på länge (p g a kalorierna) och ville verkligen dricka bort ångesten. Hjälpte det? Eh nej, nu sitter jag här och mår så jävla mycket sämre än igår.

Jag vill bli smal. Jag har varit så nära, så många gånger. Pendlat fram och tillbaka. 35 kilo, 45, 55, 40, 50.. och så vidare. Den här gången ska jag bli smal och stanna så!  

Mhm, jag? Jag av alla människor, en bloggare? Tror jag har nån slags hatkärlek för det här med bloggar, mest hat, men jag måste faktiskt få lov att skriva. Skriva om mig, min ätstörning och min vikt. Jag har haft anorexia lite längre än de flesta som bloggar om det, tror jag.

Jag har varit sjuk i snart fyra år. Åkt fram och tillbaks till sjukhus, inläggningar, dagsvårder och blablabla. Och för fem månader sen bestämde jag mig för att verkligen kämpa - för att verkligen försöka bli frisk. Gick upp från 40 kg till 50 och här är jag nu. 50.3 kilon. Och jag har aldrig mått sämre. Därför, mina kära vänner, ska ni få följa min viktnedgång, ännu en gång. Tjoho! Kram, Lollie.